Det är sjukt skönt att det är över men också lite tråkigt. Då jag tycker det här är ett kul sätt att jobba på och ett bra sätt att lära på. Väldigt tacksamt sätt att jobba på med barn också. Att använda sig av det estetiska.
I onsdags träffade vi ljud och ljus killen och då föll verkligen allt på plats. Ljus,ljud och bilder klickade.Man visste ju inte alls hur helheten skulle bli innan det tillfället. Då de delarna var en stor del i redovisningen.
På redovisnings dagen var jag sjukt redo och inte alls nervös till en början som jag trott jag skulle vara. Men efter att första gruppen visat sin redovisning fick jag lite prestationsångest. Deras var ju så bra och jag började känna att vårt inte alls dög och inte alls va lika bra eller ens fick fram vårt budskap. Men vem bestämmer egentligen om någonting duger eller om det är tillräckligt bra. Jag tycker att det är egentligen bara du själv som gör det. Du sätter ribban för dit eget skapande. Ofta sätter jag min alldeles för högt och då kraschar man också rätt ofta. Men jag tror också att man i hela den här processen blir lite skadad. Att man efter massa planering och övande så tappar man bort sig lite i vad man gör och kanske varför man gör det. Och där börjar man också tveka på om det duger. Och tänka på om man ska börja ändra saker. Det gjorde iallafall jag.
Men när folk ser den för första får de ett helt annat intryck än vad man själv har i slut endan. På nått sätt tjatar man sönder hela sin redovisngen så man till slut inte vet vad man ska tycka om den.
Men det va många som tyckte våran redovisngen var bra. Så är nöjd att budskapet gick fram och att ingen tyckte att vi tagit oss vatten över huvudet.
En av de saker jag lärt mig under den här processen är att inte ta saker på så stort allvar. Att inte få panik bara för att man inte har ett visst schema att följa. Ett resultat får man alltid vilken väg man än går. Do it your way, lite så känner jag. Är man helt ute å cyklar så får man nog reda på det under vägen och då är det bara att börja om :P Men nånstanns så har man alltid en chans till så va gör det om man failar första gången. Man lär sig mer av sina misstag.
"Do it your freaking way..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar